Som ung prins åt han varje kväll middag i smoking tillsammans med kungafamiljen
Sigvard Bernadotte, rebellprinsen och filmprinsen, funkisprinsen och silverprinsen, folkhemsprinsen och förstås designprinsen. Sigvard Bernadotte (1907–2002) blev en pionjär inom svensk industridesign, och hans namn lever kvar som formgivaren bakom en rad föremål, vardagsting i plast och lyxprodukter i silver. Flera fortfarande i produktion, andra eftertraktade på vintagemarknaden.
Köplänk till Sigvard Bernadottes termoskanna.
Som ung prins åt han varje kväll middag i smoking tillsammans med kungafamiljen, uppassad av betjänter. I slutet av sitt liv nära hundra år senare åt han vanlig middag, vardagsklädd, utan tjänstefolk hemma i sin stockholmslägenhet. ”En så kallad omvänd klassresa. Eller snarare ett tecken på Sveriges demokratisering, utjämning mellan samhällsklasserna”, funderar Tove Gyllenstierna i sin bok Designprinsen.
Köplänk till Sigvard Bernadottes bestick.
Han var bara 23 år när han fick sitt första uppdrag som silverformgivare. NK:s chef Ragnar Sachs hade 1930 kontaktat Sigvards lärare på Konstakademien: Finns det några elever som är intresserade av att rita modernt silver? Den unge prinsen var en av två som svarade ja, och gav sig i kast med uppdraget.
Kollektionen som visades på varuhuset blev uppmärksammad, och snart efter fick Sigvard Bernadotte kontrakt med världsberömda firman Georg Jensen. Den svenske prinsens arbeten visade på ett djärvt och modernt formspråk som bröt med den danska firmans frodiga jugendstil och banade väg för en mer sober och funktionalistisk linje. Samarbetet med Georg Jensen vara ända till 1980 och resultera i runt 200 silverobjekt. Cocktailshakers, cigarettetuier, puderdosor, läppstiftshylsor var föremål som också berättade något om tidsandan.
Annonsen laddas.
En period efter kriget var Bernadotte också firmans designchef. Under två år på 30-talet vistades han i USA och introducerades då till de stora designkontoren. Att Bernadotte var son till den dåvarande svenske kungen öppnade förstås flera dörrar. Och att Swedish modern och Scandinavian design var i ropet gjorde inte saken sämre.
USA-åren – som även inkluderade en tid som regiassistent i Hollywood – inspirerade Bernadotte att ge sig in i industridesignbranschen. 1950 startade han firman Bernadotte & Bjørn tillsammans med begåvade kollegan Acton Bjørn. Verksamheten växte med tiden till Nordens förmodligen största designkonsultföretag. Själv såg han det som sin livsuppgift att göra en pionjärinsats inom industridesign, och kontoret blev en plantskola för den första generationen industridesigners i Skandinavien. Och man levererade mängder av vardagsvaror: konservöppnaren Röda Clara, plastkannor, termosar, citronpressar, brödrostar, skålar … liksom tekniska lösningar som byggfläktar, hjullastare, skriv- och räknemaskiner, med mera. Liksom Santa Marias kryddglas, logotypen för Marabou och mycket mer.
Stor uppmärksamhet blev det också när Sigvard Bernadotte 1934 gifte sig med ”enkel” flicka utan börd, tyskan Erica Patzek. Han fråntogs då, efter beslut av regeringen, sitt apanage, sina kungliga titlar och sina ordnar. Han var förrädaren som brutit mot hovetiketten. Äktenskapet upplöstes nio år senare. Han gifte då om sig med danskan Sonja Robbert, från vilken han skildes 1961. Sigvard Bernadottes tredje hustru, från 1961, var Marianne Lindberg.
Annonsen laddas.
Under de sista decennierna av sitt liv försökte Bernadotte förgäves förmå sin brorson kung Carl XVI Gustaf att återge honom prinstiteln.
Produkten som de flesta förknippar med Bernadotte är förmodligen Margretheskålen. Den säljs i dag med varumärket ”Design Sigvard Bernadotte”, men skålen ritades 1954 av – Jacob Jensen. Denne var en ung lovande designer hos Bernadotte & Bjørn och utformade på egen hand skålen efter en beställning från Rosti. Och valde färger till. Bernadotte var entusiastisk och godkände.
Lika stor spridning i folkhemmet fick den så kallade perstorpsplattan, den med mönstret Virrvarr. I ett följebrev som Bernadotte skickade med skissen skrev han, att det var ”ett mönster som namnet till trots vill vara både lugnt och livligt, tillräckligt för att kunna användas även i stora ytor”.
Virrvarr tillverkades från 1961, och först 1998 ansågs dess tid vara förbi, och mönstret slutade tillverkas. Då hade man sålt en miljon kvadratmeter laminat med mönstret. Men bara tre år senare togs laminatet åter i produktion, och tillverkning pågår än i dag.
Den blå färgen på tunnelbanevagnarna i Stockholm är ytterligare en design som lever kvar. Först fanns den bara på den ”blå linjen” mot Järvafältet, men från 1986 blev alla vagnar ”Bernadotteblå”.
Vid 65 års ålder lade Sigvard Bernadotte ner verksamheten som industriformgivare men han fortsatte som frilansande formgivare ända fram till sin död vid 94 års ålder. Skribenten bakom dessa rader minns lanseringen 1999 av hans sista design, millenniumservisen Marianne för Fyrklövern, som ägde rum på Operaterrassen i Stockholm. Han såg liten och mycket trött ut när han anlände stödd på hustrun Mariannes arm. Men under lunchen piggnade han till och underhöll oss journalister som hade glädjen att sitta runt samma bord. Vi lyssnade och anade att detta var en sista fanfar på livsresan. Drygt två år senare gick Sigvard Bernadotte bort.
Artikeln innehåller köplänkar.
Av: Dan Gordan