Att visa hur man kan inreda med konst har blivit som en mission för oss.
På det knallgula brickbordet står en bok om konstnären Damien Hirst och en skulptur av Daniel Jensen. Lampor av Josef Frank, solspegel, Kristina Lifors och ikatkudde från modedesignern Rifat Özbek.
Vardagsrummets lite mer moderna attityd kontrasterar mot den antika inredningen i övriga rum. Soffa från Eilersen, soffbord av Ulf Scherlin och pläd från Turkiet. Karmstol från 1800 talet, målning av Derek Root, matta, Vandra rugs.
I vardagsrummet står en bergère i Louis seize stil. Stolen blir alltid en ”conversation piece” – alla älskar den, men den är inte så bekväm att sitta i. Kudde i Fornasettityg. Bordet är ett hobbyarbete av en Mörner från början av 1800 talet. Målning av Tracy Nakayama.
Familjens beundran för det blåvita kompaniporslinet går att se vid kökets matplats. Porslinet används flitigt vid middagarna. Korallen är en avgjutning, bordslampa av Josef Frank för Svenskt tenn.
Den fyrlängade gården från 1850 har en mindre innergård än vad som är vanligt, vilket skapar en bra intimitet. Den nya entrédörren är i simrishamnsstil. Mullbärsträdet ger välbehövlig skugga på sommarhalvåret, men man får se upp med de mörkröda frukterna som färgar av sig.
Sovrummet med tapet Broadwick St. Garden, en 1700 talsdesign som avbildar narrfikus, Clusia rosea, från Little Greene. Fransk karmstol i Louisquinze stil och sänglampa föreställande en kinesisk kärleksgudinna.
Familjens beundran för det blåvita kompaniporslinet går att se vid kökets matplats. Porslinet används flitigt vid middagarna. Korallen är en avgjutning, bordslampa av Josef Frank för Svenskt tenn.
Kökets matplats med antikt slagbord i grön originalfärg och sengustavianska stolar. Den platsbyggda sittbänken rymmer stora lådor för förvaring. Ljusampeln är en nygjord variant av äldre original framtagen av Lars Sjöberg. Alla golvtiljor i huset är nya. På väggen teckningar av Maria Finn.
Genom vagnslidret kommer kvällssolen in, men det går att stänga alla portar så att gården blir helt avskärmad – bra när det blåser på hösten.
Matsalsgruppen är italiensk rokoko. Till höger en målning av Ditte Ejlerskov, till vänster Damien Hirsts Dumplings.
Varför överge pulsen i Stockholms innerstad för en sömnig avkrok i Skåne? Anette och Axel Mörner har under de två år som gått sedan de flyttade till Österlen fått frågan otaliga gånger.
– Jag brukar svara att det finns en lista med hundra punkter, berättar Axel. Men det viktigaste är att vi hade kommit till ett skede i livet där det var dags för förändring. Våra barn var utflyttade, vi ville byta trängseln i stan mot något lugnare och drömmen om ett hus på landet väntade på att förverkligas. Dessutom längtade jag efter att starta en konsthall. Så galleristen Axel och inredningsstylisten Anette satte igång att leta hus.
Läs mer: Traditionell skånelänga utanpå – men insidan är en riktig wow-upplevelse
Österlen var det självklara målet, men paret hade tänkt sig längre söderut, på slättlandet närmare Simrishamn. Men när den kringbyggda Skånegården i Olseröd dök upp, fanns inget tvivel.
– Jag blev kär direkt, säger Anette. Huset, ytorna, den milsvida utsikten, omgivningarna. Det är så vackert här.
Vid den norra porten till Österlen befinner man sig högt upp på Linderödsåsen. Landskapet är varierat och böljande, och några få kilometer bort ligger Hanöbukten, eller Ålakusten som den ibland kallas, med väntande sandstränder. Den fyrlängade gården uppfördes kring 1850 av bonden Anders Olsson och ligger i utkanten av byn. Här ryms en bostad på 190 kvadratmeter, mängder av biutrymmen, en oinredd vind och så den stora, tidigare ladan som i dag är förvandlad till konsthall. På den kullerstenslagda innergården finns klätterrosor, vinrankor, buxbom och lavendel, och ett mullbärsträd att inta sin lunch under. Att gården av de tidigare ägarna gått igenom en pietetsfull
renovering var ett stort plus. Under de nylagda furugolven fanns vattenburen golvvärme inlagd i alla rum, fönstren var renoverade och ett nytt avloppssystem på plats. Och den nya tapeten i sovrummet var lagom romantisk. Det var bara att flytta in! Alla möbler från lägenheten följde med och fick förstås plats. Som matsalsmöbeln i italiensk rokoko och den charmiga bergèren i Louisseize-stil med omslutande rygg. Säng, soffa och ett antikt köksbord, inköpt på den årliga Brösarpsmässan,
har tillkommit. På väggarna finns gott om konst. Ofta fräck och samtida i kontrast mot antikviteter.
– Att blanda epoker och stilar, och visa hur man kan inreda med konst, har blivit som en mission för oss, säger Axel.
I mars förra året kunde de öppna Olseröds konsthall som snabbt blivit ett nytt utflyktsmål för både konstföreningar och sommarboende. Inriktningen är samtida konst och även design. Tre utställningar avlöser varandra under sommarhalvåret. Just nu visas målningar av konstnärerna Lukas Göthman och Sofie Proos, och 4 augusti tar konstnären Stefan Johansson och formgivaren Eva Schildt över lokalerna med måleri, möbler och föremål. För besökare står Axel och Anette redo att berätta om både den utställda konsten och om gården. Och ibland bjuder de in till rundvandring i bostaden. Att arbeta med konst handlar om att bygga upp ett förtroende, både till konstnärer och
kunder.
– Ja, och kommer folk långväga ifrån gäller det också att kunna bjuda på lite kaffe och bulle.
Naturligtvis har paret också fått lugnet de längtade efter. Under förmiddagens långa promenader med nya sällskapet Alfons, en korsning av labrador och springer spaniel, är det inte säkert att de träffar på en enda människa. När sommaren tagit farväl, sänker sig friden än mer över omgivningarna. Men det är samtidigt en levande by de funnit sig tillrätta i. Med föreningsliv, fester och middagar, även under vinterhalvåret.
– Och på sommaren har vi ”pensionat Mörner” här med barn och vänner på besök, och därtill middagar och vernissager för konstnärerna vi ställer ut, berättar Anette.
– Vi älskar Österlen och det finns mycket att göra här omkring. Men en annan fördel med läget är förstås närheten till kontinenten, säger Axel. Igår var vi över till Köpenhamn för att göra några ärenden. Det tog drygt en timme med bilen att åka dit, inte mer.
Av: Dan Gordan
Arr: Anette Mörner
Foto: Madeleine Söder