Man kan åstadkomma mycket med kaffe och en lerig midsommarfest.
Köket har ritats av Victor själv och sedan byggts av ett lokalt snickeri. Liksom matbordet har huggkubben tillverkats av massiva träbjälkar som hittades i en vägg som tagits bort.
Stolarna är loppisfynd, målade med äggoljetempera. Linnekuddarna har Elin själv målat med textilfärg. Lampan är ett auktionsköp, bordet designat av en vän. I fönstret står Elins egentillverkade ljuslyktor, Globe.
På hallgolvet står flera stora krukor av stengods, som Elin själv tillverkat. Korgar och spegel från Ikea. På vårkanten slänger paret ut blomfrön lite här och där för att trädgården inte ska bli alltför ”organiserad”.
Stilsäkerhet ochkreativa lösningar genomsyrar hela huset. Det gedigna bordet har byggts av massiva träbjälkar, som hittades i en av de borttagna väggarna.
I stort sett alla redskapen på huggkubben är loppisfynd.
Innertaket har tagits bort vilket gett huset en härlig rymd. Gråmålad råspont klär samtliga väggar. Det gamla golvet har slipats och betsats med kaffe.
Förvaringspelaren har paret byggt för att snabbt kunna duka upp det stora matbordet. Fat och tallrikar har Elin tillverkat i sin keramikverkstad.
Mitt i trädgården står en liten ”sovbod” som paret byggt på gammalt vis. Gamla fönster återanvändes och byggdes om till pardörrar.
Sängramen i sovboden är platsbyggd med smart förvaringslåda. Pallen är ett ommålat loppisfynd.
Tanken är att det ska vara en lugn oas, en tillflyktsort för oss.
Allt började med ett besök i Slottsskogskolonin. Victor Johansson och Elin Lannsjö hade just flyttat in i en tvåa i Majorna i Göteborg, och nu gick de ner och tittade på koloniområdet tvärs över gatan. Det fanns en stuga till salu på området, och Elin och Victor såg en möjlighet.
– Vi bor i en tvåa och köket är inte särskilt stort. Vi hade en idé om att köpa stugan för att ha den som en förlängning av lägenheten, berättar Victor.
Huset var byggt någon gång under 1920-talet, alltså ungefär samtidigt med själva området, och hade under hela detta sekel bara haft två tidigare ägare. Den var på drygt 24 kvadratmeter fördelat på fyra smårum och en liten veranda. Tomten i sig var 250 kvadratmeter stor.
Den senaste ägaren hade på gamla dagar inte orkat ta hand om varken hus eller trädgård, och stället var rejält nedgånget.
Stugan var så uppruttnad att det i princip bara var delar av fasaden, fönster och stommen som fortfarande gick att rädda.
Men ändå – stället hade charm, och låg bara ett stenkast från lägenheten. Nu började ett renoveringsarbete som pågick i 1,5 år. Victor är arkitekt och driver företaget Johan & Victor arkitektbyrå med en kollega.
Han och Elin, som är keramiker och driver bloggen elinlannsjo.com/blog bestämde sig för att göra det mesta jobbet själva, och försöka bevara eller rekonstruera så många ursprungliga inslag som möjligt. De började med att höja delar av grunden som under åren hade sjunkit ner i leran. Hundra års återkommande påfyllning av matjord hade lett till att myllan nu gick långt upp på fasaden.
Grunden förstärktes av plintar enligt modern sed, och granitgrunden återuppbyggdes. Likt arkeologer grävde de fram lager på lager av kolonilottens historia.
– Vi hittade en massa gamla plankor som det stod Göteborg Carnegie på.
Kolonistugorna byggdes på den tiden av vad man hade till hands, och eftersom hamnen låg i närheten så tog man emballagelådor som hade använts för transporter av porteröl. Vi har försökt återanvända så mycket som möjligt av det gamla materialet, både i trädgården och inredningen, säger Victor.
När de rev en av ytterväggarna upptäckte de att den bestod av 4,5 centimeter tjocka furuplankor. Av dem har paret snickrat en huggkubbe med grov struktur som fungerar som en enda stor skärbräda. Det stora rustika matbordet ger ledigt plats för tio personer och är också ett återbruk av de gamla väggplankorna.
Köket har ritats av Victor, med en bänkskiva av carraramarmor. Paret har restaurerat alla fönster och bevarat de valsade fönsterglasen. Takstolarna lyftes och sitter nu som synliga bjälkar i taket som är öppet till nock. Taket är panelat liksom väggarna, med stående panel för att understryka takhöjden.
Färgskalan går i vitt och olika nyanser av kalla grå toner, med ett livfullt mörkbetsat furugolv som också har en historia att berätta. Victor hade läst att man förr brukade betsa med kaffesump, och det gjorde paret, och hårdvaxade sedan golvet. Det hela avrundades med en stor midsommarfest med 40 gäster som trampade runt på de nybehandlade tiljorna med sina leriga skor. Resultatet blev en flammig, levande golvyta.
– Färdigbetsat golv är homogent, det händer inte så mycket. Men i ett sådant här litet hus ser det väldigt levande ut när färgen inte är exakt jämn. Man kan åstadkomma mycket med kaffe och en lerig midsommarfest, säger Victor.
Det lilla fönstret uppe vid taknocken släpper in morgonsolen. Den kan man också njuta av på den gjutna betongplattan i trädgården. Med kolonilotten följde ett nyvaknat odlingsintresse, och trädgårdsrummet följer samma färgskala som i de båda huskropparna: Kalla toner som lavendel, stockrosor och vallmo i svartlila nyanser, blandas med silverbladiga växter. Paret byggde en redskapsbod vänd mot huvudhuset som precis rymmer en 160 cm bred säng och används som en sovbod. Bodens ingång är byggd av en stor pardörr för maximal öppenhet mellan stugorna, och på kvällarna tänds lyktor på den lilla innergården som uppstått mellan huskropparna.
– Tanken är att det ska vara en lugn oas, en tillflyktsort för oss, säger Elin. Vi har vår lilla hängmatta i trädgården, och för mig har det betytt mycket att kunna skapa och skissa på projekt i en skön miljö. Sedan är det den sociala biten, att kunna bjuda hem ett lite större gäng på middag, grilla och laga mat ihop. Slottsskogen är en central plats i Göteborg och våra vänner kan poppa förbi och kolla om man är här. Det är enkelt att ses spontant när man har en trädgård.
Av: Lotta Ryding
Text: Malin Eijde
Foto: Helene Bernstone