M
arianne Rundström är en av våra mest folkkära programledare. Mellan tevesändningarna njuter hon av konst, matlagning och barnbarn, och i sensomras debuterade hon som författare med Passé – de ofrivilliga pensionärerna.
Namn: Marianne Rundström.Ålder: 65 år.
Gör: Journalist, programledare, föreläsare. En av programledarna för SVT:s Gomorron Sverige, sedan 1996
Aktuell med: Debutboken Passé – de ofrivilliga pensionärerna, där hon gör upp med ett åldersnojigt Sverige.
Familj: Tre vuxna söner, svärdotter och två barnbarn.
Bor: I en trea på Kungsholmen i Stockholm.
Favoritpryl: Vackra tallrikar formgivna av keramikern Kina Björklund, från Gustavsbergs porslinsfabrik.
Klockan är halv elva på förmiddagen och Marianne Rundström har just cyklat hem från jobbet som programledare för SVT:s Gomorron Sverige. Det är tjugonde året i rad som hon, kompetent och naturlig, intervjuar makthavare, artister och drabbade privatpersoner i teverutan.
Och för Marianne Rundström finns inte pensionering på kartan. Debutboken handlar om att inte få vara med i arbetslivet längre, bara för att man kommit upp lite i åren. Men den är inte självbiografisk, understryker hon, även om hon har erfarenhet av de tuffa villkoren i tevebranschen.
– En rynkig kvinna i rutan stämmer inte med vårt ungdomsideal. En man med grå tinningar däremot, signalerar pondus. Men de som inte orkar ska ju inte behöva jobba efter pensionsåldern. Jag talar om oss som jobbat med knoppen, inte med kroppen. Varför ska vi behöva ta långsemester nu?
– Folk undrar hur jag orkar, men jag får ju så mycket egen tid. När barnen var små kunde jag hämta dem från dagis först av alla, och att vara ledig dagtid är ju kalas!
Hon skrattar. En vanlig dag hade hon kanske just nu suttit på en bänk under träden utanför huset och pluggat inför nästa tevesändning. Ett älsklingsställe i närområdet som både Marianne och Smilla, en vit west highland terrier, ofta besöker.
Det är lite småstadskänsla här i Kungsholmens lugnaste kvarter. I Marianne Rundströms trerummare silar ljuset in i det stora vardagsrummet genom franska fönster.
– När jag öppnar fönstren på sommaren är det som att sitta på en veranda i solen, säger hon.
En rynkig kvinna i rutan stämmer inte med vårt skönhetsideal. En man däremot, signalerar pondus.
Den vita soffgruppen mixas med andra, mer personliga möbler. Som en ljusmålad snurrbokhylla köpt på Domus i Hallonbergen på 1970-talet, och ett rustikt slagbord som hon fick när hon som 18-åring sommarjobbade i en antikaffär på Söder.
– Det är roligt att tänka på alla middagar vi haft här. Ibland tänker jag att hela mitt liv har utspelats kring det där bordet. Jag vet hur varje repa i bordsskivan kommit dit, säger Marianne.
LÄS OCKSÅ: Klassiskt elegant hemma hos grundarna till bagerikedjan Fabrique
I bokhyllan trängs konstböcker av August Strindberg, Carl Larsson och Lars Lerin. En ledig dag ser hon gärna en utställning på Sven-Harrys konstmuseum i Vasastan, eller på Fotografiska museet vid Slussen.
– Jag har en målning av Lars Lerin som jag köpte för 500 kronor på 1980-talet, jag jobbade då i Karlstad där han var en känd profil. Men efter hans uppmärksammade utställning på Waldermarsudde (2008, reds anm), blev han känd i hela landet och priserna gick upp rejält!
På en vägghylla står minnessaker uppradade från Mariannes många resor, som en mask köpt på en marknad i Kapstaden, och stenfigurer från Peking.
– I höstas var jag i Sydafrika på stipendieresa och då passade jag på att göra en safaritur. Vi stack ut fem på morgonen till savannen – och såg en lejonfamilj som åt en zebra till frukost. De var så upptagna av sitt att de inte såg oss. De var en känsla av ursprunglighet som jag aldrig tidigare upplevt.
Det finns en tillfredsställelse i att kunna säga: ›Det här har jag gjort själv.
Marianne, som gärna klär om möbler, är alltid på jakt efter spännande tyger.
– Det finns fantastiska tyger i Sydafrika! En kompis som är i Ghana ska ta hem tyger till mig, när de kommer tänkte jag klä om möblerna igen.
Marianne vill nu gå en kurs i finsnickeri. Det kan komma väl till pass när sommarstället, ett sekelskifteshus på Väddö, ska ses om.
– När jag är på landet saknar jag den hantverkskunskapen, och jag har alltid gillat att arbeta med händerna. Det är fantastiskt att besöka S:t Eriks gymnasium på Kungsholmen, där de har en finsnickeriutbildning. I mitt jobb är allt så flyktigt, ”sänt är sänt” och kommer aldrig igen. Det finns en tillfredsställelse i att kunna säga: ”Det här har jag gjort själv.”
Många ser fram emot pensioneringen, men Marianne känner inte riktigt så.
– Nej, tänk om hela mitt liv skulle vara som mina somrar, när jag odlar rosor och målar huset på Väddö. Det skulle vara behagligt i något år, men jag har blivit lite bortskämd av mitt jobb. Jag är van att vara i händelsernas centrum, det kanske inte är helt sunt!
LÄS OCKSÅ: Så bygger du en egen sänggavel (Det är lättare än du tror!)
Tv-profilen växte upp i Rönninge söder om Stockholm. Pappa jobbade på SJ och mamma var utbildad modist.
– Mamma var länge hemma med mig och min lillasyster och hon sydde ofta kläder till oss. Jag minns min första skolexamen, då sydde mamma kleinblå nylonklänningar till oss! Senare försökte vi få henne att gå tillbaka till modistjobbet, men då hade tanterna slutat bära hatt.
Redan i småskolan tyckte en lärare att Marianne borde bli journalist. Så blev det också, något hon aldrig ångrat.
– Att jobba som journalist blir aldrig enformigt, det är alltid omväxlande och utvecklande. Jag var bland annat med om att starta lokalradion i Karlstad, en rolig tid. Liksom åren på Sveriges Radio i Stockholm.
Då bodde familjen i en tjugotalsvilla i Helenelund.
– Jag älskade det där huset, men sedan jag flyttade in till stan har jag aldrig saknat det. Egentligen ville jag ha en lägenhet som skulle ligga högst upp, ha eldstad och balkong. Det blev inget av det, men det blev bra ändå!
På lediga stunder lagar hon gärna mat, ständigt inspirerad av tevekockarnas recept. Och maten handlar hon gärna i någon av stans saluhallar.
– Att handla mat ihop med vänner, och sedan gå hem och laga den tillsammans, är ett jättetrevligt sätt att umgås.
Promenader med hunden Smilla blir det också, fast inte så långt som förr.
– Numera går jag mest ut och ”står” med Smilla, säger Marianne Rundström och skrattar.
– Hon varken ser, hör eller orkar så mycket längre.
- Vill du lära dig mer om inredning, få kunskap om färgsättning och kunna se helhetslösningar i ditt eller andras hem?
- Sköna hem har Sveriges bästa inredningskurser, som hålls med kunniga kursledare i Sköna hems redaktionslokaler.
