I sju år pendlade Mikaela Falk och Wilhelm Broman mellan Åre och Stockholm, ”för vi ville åka snowboard”, men när de ledsnat på de halvkalla somrarna i Jämtland fick de låna en kolonistuga i Stockholms södra utkanter och så småningom hamnade de i storstan på heltid.
Stilen hos Mikaela Falk och Wilhelm Broman är avskalad, för att lägenheten ska kännas större.
Nu stortrivs de i sin lilla lägenhet i ett 40-talshus vid Telefonplan i sydvästra Stockholm.
– Det är som att bo i en liten koja, säger Mikaela.
Ytan maximalt utnyttjad
På 35 kvadratmeter med helt öppen planlösning får de plats med allt. Och ytan är maximalt utnyttjad. I väggen mellan sovalkoven och den lilla vardagsrumsdelen har ett hål tagits upp, för att få in mer ljus i lägenheten. Soffan är vänd mot den stora öppningen mot köket, så att man ska kunna umgås mellan ”rummen”. Vid det runda köksbordet kan åtta personer sitta.
– Vi har ofta kompisar här och det är viktigt att alla kan få plats, säger Mikaela, som har byggt köksbordet själv.
Hålet i väggen till sovalkoven gör lägenheten ljusare. Vill man ha lite avskildhet finns en rullgardin att dra ner.
Hon och Wilhelm har byggt mycket annat av inredningen också. Mikaela går en förberedande utbildning i design och arkitektur på Nyckelviksskolan. Drömmen är att utbilda sig vidare inom inredningsarkitektur och möbeldesign, på Konstfack eller Malmstensskolan. Wilhelm är projektledare på ett företag som bygger inredning till butiker och mässor.
Väl utnyttjad takhöjd. Mikaela och Wilhelm har byggt köksskåp hela vägen upp.
Så intresset och kunskapen finns där, och det har bland annat resulterat i smart förvaring. Till exempel i sovalkoven, där sängen är upphöjd och vilar på jättestora förvaringslådor som de gjort själva, och i köket, där de byggt skåp som går ända upp till taket. Allt för att ta vara på varenda centimeter.
Kaklet på vardagsrumsväggen fanns när Mikaela och Wilhelm flyttade in. De gillade det, så det fick sitta kvar.
– Vi har fortfarande en del saker vi vill fixa, som att byta golv. Det är klickgolv nu, som den förra ägaren la in, men vi vill ta bort det och se vad som finns under. Ha brädgolv och skapa lite stugkänsla. Det skulle vara mysigt att ha det så fast man bor i stan, säger Mikaela.
I köket har Mikaela byggt bordet och gjort lampan. ”Det var en skoluppgift. Jag klädde en rund form med gipsbindor”, säger Mikaela som läser design och arkitektur på Nyckelviksskolan.
Avskalad färgskala
Färgskalan är enhetlig. Vitt på väggarna och en del detaljer i plywood, som köksluckorna. Den senapsgula soffan är den enda riktiga färgklicken. Kakelväggen i vardagsrumsdelen hade den förra ägaren satt upp. Kanske lite udda, men Mikaela och Wilhelm gillade den, så den fick sitta kvar.
– Det behöver vara avskalat för att lägenheten ska kännas större, säger Mikaela.
Planlösningen är helt öppen. Sitter man i soffan är man med på allt som händer i köket, som skymtar till vänster.
De går en balansgång mellan avskalat och rörigt också när det gäller mängden prylar, men båda två gillar att de inte får plats med så mycket.
– Det är ett sådant överflöd i hur folk lever. Det är viktigt för oss att man kan bo litet med enkel inredning och ha det bra.
Det prickiga porslinet kommer från Housedoctor.
På somrarna bor Mikaela och Wilhelm ännu mindre, i samma kolonistuga på 26 kvadratmeter som först tog dem till Stock- holm från Åre.
– När man flyttar sitt bohag mellan boendena märks att man inte har så mycket grejer. Det är en härlig känsla.
Men ibland önskar Mikaela att de bodde större.
– Det går ju inte att möblera om här. Flytta växter fram och tillbaka, det är det man kan göra.
Prickigt porslin från Housedoctor, glas från Ikea och rund ask i porslin från Designtorget.
Arr Myrica Bergqvist
Text Johanna Ankarcrona
Foto Patric Johansson