Med livligare fantasi kunde man kanske ha anat vilket panorama som skulle öppna sig på andra sidan entrén. Med tanke på adressen, Stigbergsgatan på Söder, ovanför Fjällgatan.
Några steg in i hallen, i öppningen mot sovrummet, lyfts ridån: I förgrunden några träd och hustak, och därbortom – Stockholms inlopp, Skeppsholmen, Djurgården, Gröna Lund…
Susanne Holmsäter brukar nypa sig i armen för att fatta att hon och pojkvännen Cris faktiskt bytt till sig den här utsikten på Söder.
Och det är bara början. Hyreshuset (ja, det är en hyresrätt) ritades 1930 av Stadshusetarkitekten Ragnar Östberg, och byggdes av lika legendariska byggmästaren Olle Engkvist.
Susanne Holmsäter, 28-årig ekonom och fotomodell, berättar hur det gick till när hon fick lägenheten. Vi står på den långa balkongen som vetter mot norr, där ljuset är som vackrast.
– Pappa ställde mig i bostadskön redan när jag var liten. Efter tjugotvå år fick jag min första hyresetta på Söder, efter den har jag bytt flera gånger och renoverat med hjälp av pappa. Förra året skulle jag och min pojkvän Cris flytta ihop och behövde byta upp oss till större. En äldre dam bodde i den här lägenheten, hon hade svårt med alla trappor här på Stigberget, huset har ingen hiss heller. Så hon fick min nyrenoverade etta med hiss alldeles i närheten. Vi hade en fantastisk, sagolik tur.
”Vi rev ut alla prång i köket för att få så mycket yta som möjligt. Köket är rakt av Ikea, platsanpassat till en överkomlig kostnad. Mässingshandtag från allabeslag.se. Porslinskvinnan, Rörstrand, är ett minne av mamma.”
Susanne och Cris – Cristopher Gedda-Westrell – flyttade in våren 2016.
– Vi fick totalrenovera köket och badrummet, med hjälp av pappa och hans kompis – med betoning på pappa och hans kompis. Jag projektledde och åkte fram och tillbaka till Ikea.
”Tamburen målade vi helt i mörkt grönblått, taket också, så att det blev som ett eget litet rum. Hallbordet och spegeln är från Ikea. Spegeln ska egentligen stå upp men när den är uppsatt så här horisontellt känns rummet större.”
Det är en tvåa på 66 kvm med tambur, hall, gå-in-garderob, kök, sovrum och – nästa klimax – ett vardagsrum med ekboaserade väggar och blyinfattade, färgade fönster! Boaseringen går inte bara halvvägs, utan hela väggarna är täckta av ett fantastisk listverk av kvadrater och kolonner. Till och med ventilationsöppningarna är dekorerade, med växtslingor. Allt är garanterat anno 1930.
Med vardagsrummets vackert boaserade väggar som karaktärsfull fond har Susanne och Cris inrett med en trivsam stilblandning. Kuddarna i howardsoffan är från Afroart. Golvlampa Ray från Pholc. ”Tv-bänken ritade jag och måttbeställde hos Bromma stål, sedan svetsade pappas kompis ihop den”, berättar Susanne.
Helboaserade väggar är naturligtvis urläckert, men kanske inget man sätter upp tavlor på.
– Det finns några spikar kvar sedan tidigare, men vi kom fram till att det är finare att lämna väggarna rena och låta konsten stå på golvet. Med så mycket gyllenbrunt är det skönt att Cornelisaffischen bryter av i vitt.
”När vi fick glasbordet med triangelformade betongben tyckte jag det skulle passa fint med Tom Dixons triangelformade lampa till. Affischen köpte jag från Cornelis Vreeswijks stiftelse. Det är synd att hänga något på väggarna så den får stå på golvet.” Glas flaskorna framför är från Olsson & Jensen. Mintgrön puff, Åhléns, och mintgröna Eamesstolar med glas bersits.
Eftersom väggarna är så dominerande tänkte paret först undvika brunt trä och skinn. Men då såg Cris två snygga trä- och skinnfåtöljer på Bukowskis market, och kunde inte låta bli att bjuda.
– Det var mitt i sommaren så han fick dem billigt. På väg för att hämta dem kom han på att han glömt att kolla storleken, ”Tänk om det är dockskåpsmöbler?” De gick knappt in hans lilla Golf, med baksätet fällt.
I övrigt inget trä eller skinn, bara ljusa textilier, glas, betong, järn och mässing.
Blyinfattade rutor i transparent ofärgat, lila, grönt och gult. Fåtöljerna i skinn och trä fyndade Cris på Bukowskis market. Mintgrön bubbelkruka, Oscar & Clothilde. I övrigt är det mesta gåvor.
– Ungefär samtidigt som vi flyttade hit, flyttade Chris föräldrar hem från Frankrike. De fick en del möbler över, bland annat ett soffbord av plexiglas. Jag hade inte ens sett det när jag sa ”Glas, perfekt, vi behöver mycket glas!”. Det franska matbordet av glas och betong, egentligen ett skrivbord, fick vi också av Cris föräldrar. De mintgröna Eamesstolarna hade Cris med sig från sin lägenhet.
– Det var intressant att se om Cris och mina olika stilar skulle gå att förena. Cris är väldigt modern, hans lägenhet var minimalistisk och supersnygg. Jag har en förkärlek för romantiska detaljer och gillar att blanda stilar. Jag tycker att det blev en ganska härlig mix när våra stilar möttes.
Det var Cris idé att följa upp Eamesstolarna med fler saker i mintgrönt, exempelvis sittpuff , vas och sovrumsöverkast. Det fick inte bli för mycket, bara ”à point”, precis lagom.
”Cris kom på att vi skulle offra en garderob och göra en arbetsplats i hallen. Pappa och hans kompis byggde den av material från brädgården.” Boxar, Ikea, Moleskinenote-books, kopparlampa Torch, Globen lighting. Stol Hay hee, Rum 21, korg, Afroart.
– Mycket av inredningen har vi fått eller ärvt, annat har jag fyndat i secondhandbutiker. Eller köpt på Ikea. När man går på Ikea gäller det att kunna se grejerna utanför dess varuhussammanhang. Ikea kan vara en fantastisk bas om den kompletteras med gamla fina saker, eller tvärtom.
– Vi har en hel del prylar som anknyter till New York, både Cris och jag har bott där, fast inte tillsammans. Sedan Cris kom hem har han startat egen byrå specialiserad på visuella identiteter, han är art director. Jag modellar och jobbar heltid på e-marknadsplatsen Tictail, för up-and-coming-företag inom fashion och design. Jag har gått Handels, precis som Cris, och älskar start-ups.
”Gardintyget i sammet är designat av en kompis till mig, Eleonora Cantera, märket är Gotain. Karinfåtöljen har jag fått av pappa. Korgen är från Malaika cotton, som finns på e-marknadsplatsen Tictail där jag jobbar.”
Det röda molnfotot tog Susanne i London. Överkast och rya, Ellos, byråer, Ikea. Stålbordet vid fotänden ritade Susanne själv, måttbeställde delarna hos Bromma stål och fick det ihopsvetsat av pappas kompis. Väskan är ett kärt minne av Susannes mamma.
Susanne fotograferas inte bara, hon fotar själv också, med en gammal Nikon FE-kamera. I sovrummet hänger ett rött molnfoto som hon tagit i London och förstorat upp. Runt om i lägenheten finns också små minnen från hennes mamma.
– Mamma gick bort när jag var tre och ett halvt och min lillasyster ett år, så vi har vuxit upp med pappa. På skrivbordet har jag till exempel en profilsiluett av mamma utklippt i svart papper, och mammas Samsonite i skinn som jag använder som sminkväska… Varje liten minnessak är betydelsefull.
Stylist Myrica Bergqvist Text Gisela Fridén Foto Patric Johansson