Den 13 januari, tjugo dagar efter jul tar julen i Sverige slut. I äldre tradition och på andra håll i Europa är det 7 januari som gäller, samma dag som vi här hemma firar trettondagen. Att julen tar slut den 20:e dagen efter jul är en tradition som har varit med åtminstone sedan 1600-talet – men att slänga ut granen tillsammans med en så kallad julgransplundring kommer från 1800-talets borgerliga traditioner.
Tjugondedag jul, tjugondag Knut, Knutdagen eller Knutsdagen?
Olika namn, samma dag. Alla namnen kommer från den danske hertigen Knut Lavard, som mördades den 7 januari 1131 och senare blev helgonförklarad. Hans dödsdag råkade vara dagen efter trettondagen, då julen var slut. Men vid slutet av 1600-talet förlängdes julfirandet med en vecka, och namnet Knut flyttades från 7 till 14 januari, eftersom varje stor kyrkohögtid i äldre tid hade en efterfest åtta dagar senare, en så kallad oktav.
Att plundra granen
Under 1900-talet har tjugondag Knut kommit att associeras med barn och godis. Julgransplundringar finns också i dag, men är inte alls lika stort och utbrett som under efterkrigstiden. Något som förmodligen har påverkat julgransplundringarna är barnen i bondesamhällets byar. På den tiden sprang barn och unga omkring och tiggde mat och dryck till sista julstugan, samtidigt som de ropade ut julen.
Källa: Nordiska museet