Vid Kyrkslätt intill Finska viken, några mil från Helsingfors, rufsar vinden håret och blicken dras oftast mot havet och de gröna öarna vid horisonten. De nybyggda huskropparna på berget gör heller inte mycket väsen av sig. Enkla och rediga står de på berget, byggda i lärkträ som med tiden kommer att bli silvergrått – och få husen att smälta in än mer bland klipporna.
– Stranden med sina skär, klippor och tallar, har inspirerat mig under alla år, berättar Tea Ekengren-Sauren, vd för internationella byggbolaget Eke i Finland. Och just här finns också en naturlig liten sandstrand.
När hon och Toni Stoschek för några år sedan fick möjlighet att bygga sina drömmars sommarställe, visste de vad de ville ha.
– Vi tycker om genuina material som bara blir vackrare med tiden. Vår vision var ett fritidshus som anpassar sig till naturen, och en tidlös inredning som associerar både till skärgård och jaktstuga. En inspiration var den svenska målaren Bruno Liljefors jaktstuga på Bullerön i Stockholms skärgård, byggd i början av 1900-talet.
Någon teve har vi inte behov av, genom de stora förntren uppenbarar sig naturen som i en film
Teas och Tonis hus är enkelt i uttrycket med raka linjer och en obehandlad fasad av sibirisk lärk, ett träslag som under senare år upplevt något av en renässans som giftfritt alternativ till tryckimpregnerat trä i utsatta konstruktioner.
Huvudbyggnaden har planerats av Natalie Stratakis och Antti Saravuo på Tengbom Eriksson arkitektkontor. 140 kvadratmeter är fördelade på två huskroppar, därtill den stora glasverandan och förråd.
– Vi hittade genast en gemensam melodi kring utformningen, säger Tea. De visualiserade vår dröm om en enkel planlösning, stora fönsterpartier och en stor terrass, som förenas med berget.
Fasaden öppnar sig mot havet och består nästan bara av fönster. Och det stora matbordet är placerat så att alla har blicken mot det stora blå. Från soliga vårstunder till kyliga höstkvällar utnyttjas terrassen, som är försedd med glastak. Här sitter man i kaminens värme och ser vädrets skiftningar.
Kustområdet har ett rikt djurliv och hjortar hör till de regelbundna besökarna. Hjorten har också blivit husets symbol och en inspirationskälla i inredningen. Färgsättningen är förstås hämtad från den omgivande naturens palett: grå som klipporna, brunbeige som hjorten, grön som skogen och brun som tallens bark.
Våren 2013 kunde paret ta sitt fritidshus, Villa Hupulus, i bruk.
– Vi båda har kappsegling, viltvård och jakt som hobbyer. Vi älskar över allt annat att vara ute på havet och gå i skogen. Och vi äter mycket vilt, svamp, bär och annat närproducerat. Fisk fångar vi med nät.
Matintresset till trots, bara några få hushållsmaskiner har fått passera över tröskeln – brödet kan de rosta på gaslåga och maten kan lagas på den vattenmantlade vedkaminen som samtidigt värmer huset.
– Någon teve har vi inte heller behov av, säger Tea. Genom de stora fönstren uppenbarar sig naturen som i en film. Vi får följa hur havsörnen bygger bo i trädtoppen, se räven stryka längs skogskanten och hjorten med kalvar framför bastun.
När kvällen kommer tänder de en brasa, läser sina böcker och tidningar, eller låter bara tankarna flyga fritt.
Av: Liti Wendelin
Foto: Martti Järvi
Inredningsanalys: Jaktstugan vid havet
Det råder väl ingen tvekan om var detta fantastiska hus ligger – det är ju så finskt i sin utstrålning. Men vad består den av? Här är några ingångar till den finska stilen.
1. Rent
Stora ytor, enorma fönster, fem meter i takhöjd, allt bidrar till att skapa rymd. På denna väl tilltagna yta är allt noga utvalt och inget lämnat åt slumpen. Ett exempel är den öppna spisen som med sin stora vita yta bryter av mot allt trä. Men få saker är enbart till lyst – här har de mesta en funktion.
2. Kargt
Den karga naturen fortsätter inomhus med stadiga, nästan ”yxiga” former och robusta material som skinn och horn. Tallkvistar som dekoration är helt rätt här.
3. Konsekvent
Trä, trä, trä och åter lärk. Stående panel både inne och ute, synliga träbalkar i det öppna allrummet och därtill trämöbler. Ett konsekvent materialval som fortsätter i skogen utanför.
Av: Charlotte Pettersson