Malin Wollin om påskpyntsfasa (och stora snödroppsmysteriet)

Det var en gång ett litet jesusbarn som föddes.

Och så hade vi julen.

Det var en gång en sjusärdeles het vuxen-Jesus som skjortlös men snygg dog på korset.

Och så hade vi påsken.

Man kan ju tycka att det skulle räcka med detta lidande. Men Joachim Lantz tycker att vi inte har lidit nog. För fram ska det. Påskpyntet. Och vips så är stilla veckan över. Både bildligt och bokstavligt och religiöst.

Följande är roligt med påsken:

1. Maten.

2. ”Jesus, vad ska du göra i påsk?” ”Vet inte, har ingenting spikat.”

Resten kan jag vara utan.

Så vad är resten?

Joachims påskpynt.

I flera års tid har jag skrivit texter om Joachim och hans julpynt. Folk tror att jag överdriver.

Det gör jag inte.

Jag rundar av neråt.

Jag maskerar sanningen.

Det är så mycket pynt att ni inte kan handle the truth. Förstår ni?

Följande påskpynt kan jag fördra:

1. Ett snyggt ris mitt på bordet med smakfulla fjädrar (sedan berättar Uppdrag granskning var fjädrarna kommer ifrån och så mår man dåligt).

2. Påskliljor i syrenhäcken som bara har råkat börja växa där eftersom de är så livskraftiga.

Sidospår: När jag var liten, eller, fram tills jag var…vuxen, så trodde jag att det fanns två typer av blommor. De som man odlade och de som växte i naturen. Snödroppar tillexempel, de bara kom där de kom, vid husknutar och så, och även om vi kan uppfinna internet och bluetooth så kan ingen på hela jorden driva upp en snödroppe med tvång.

I alla fall, jag vill ha mitt påskpynt som jag vill ha mitt julpynt.

Inte.
Jag vill inte ha det.
Så vill jag ha det.

Men i ett förhållande måste man kompromissa. I vårt fall lyder kompromissen som följer:

”Joachim, jag vill inte ha påskpynt, det är fult.”

”Malin, nu ska jag pynta hela huset med mina äggskålar i porslin, bonader, dukar, kycklingar i keramik samt saker man hänger i fönstret.”

Sedan blir kompromissen så här:

Joachim pyntar hela huset med allt han har och eventuellt någon nyköpt liten sak.

Jag måste slå upp kompromiss.

Det var ju nyss jul och tomtar överallt!

Jag har haft det så underbart i vårt neutrala hem utan små arga farbröder med kall porlslinsblick som tittar på mig från pianot och soffbordet och fönstret och matsalsbordet och TV-bänken.

Det var nyss jul och jag har bara tankarna på våren och altanlivet och sommar och egen äppelpaj och ljumma vindar in genom sovrumsfönstret.

Det skulle vara hej då tomten och nästa gång jag öppnar ögonen är det sommar.

Och däremellan kommer inte fastan. Däremellan kommer fasan.

Jag glömmer påsken varje år.

Förtränger.

Och nu kan jag inte ens öppna upp för den ljumma vinden eftersom Joachims påskgumma på kvast-pynt från åttiotalet kan åka ner i golvet av draget.

Åh Jesus se nu vad du har gjort.

Malin Wollin

—-

Fler krönikor av Malin Wollin

”Jag vill vinna myrornas krig”

”Om inte det här var lyx så visste jag inte vad lyx var”