D
iset ligger som en slöja över de nakna ängarna på den skånska söderslätten. Här bor fotografen Lina Roos med maken Joakim och dottern Julie. För åtta år sedan bodde de i Stockholm, men längtade tillbaka hem till Skåne. Så när Joakim fick ett jobberbjudande i Köpenhamn, gick flyttlasset raskt fast de ännu inte hittat sitt hus.
– Vi är riktiga hemmakatter, vi ville hitta en oas där man kan andas, samla kraft och njuta. Ulf Lundells Öppna landskap hörde jag ofta som barn – denna plats speglar verkligen den låten.
Deras 1700-talshus ligger ensamt ute på åkern med en dunge lövträd som enda skydd för nordan och vindarna från havet.
– Vår dröm var en skånelänga och vi blev helt förälskade i den här platsen. Här ville vi bo. Inne i huset är väggarna kalkputsade, färgskalan ljus med svarta kontraster och stilen en mix av industri, vintage, Ikea, indiskt och marockanskt. Med harmoni och natur som röd tråd.
– Vi har velat skapa ett enkelt, naturligt och förhoppningsvis personligt hem. Vi gillar återvinning och köper gärna secondhand. Det har varit spännande att hitta en känsla som passar huset utan att begränsa oss till en viss form eller stil. I hallen, där alla rummen möts, finns förutom en stor svartmålad öppen spis, trappan upp till sovrum, badrum och ett stort gemensamt kontor.
Vi har velat skapa ett enkelt, naturligt och förhoppningsvis personligt hem.
När längans gamla garage inkorporerades med bostaden installerade Lina och Joakim också en spiraltrappa mellan kontoret och vardagsrummet.
– I dag känns det lite konstigt att garaget inte alltid hört till boytan. Rummet känns så självklart, det är här och i köket vi håller till mest och här jag känner mig som mest kreativ. Ibland unnar jag mig en paus då jag bara står och njuter. Det är viktigt att göra det också, och inte glömma vad man åstadkommit. För en del arbete har det varit att skapa hemmet.
– Huset var fullt fungerande när vi flyttade in, men inte optimalt för en familj eller i vår smak och stil. Fast vi tog det lilla lugna och bodde först in oss några år innan vi började renovera. Efter åtta år är de så gott som färdiga. Korsvirket har de självklart behållit, liksom fönstrens placering och form, och i de fall de behövt köpa nytt har det varit garanterat närproducerat.
– Vi har gjort massor men ändå bara rivit två väggar. När köket renoverades fick Joakim bestämma eftersom det är han som är kocken. Och det gjorde han bra. Uppvärmt betonggolv, svart Ikeainredning och Rangemasterspis beställd från England. För att inte köket skulle bli för maskulint har det mjukats upp med fristående indiska skåp.
– Vi är så evigt glada att få bo här. Samtidigt som vi har nära till Malmö och Köpenhamn, har vi naturen, lugnet, avskildheten.
Av: Gúa Hlifarsdóttir
Foto: Lina Roos