Den enda röda tråden i inredningen är nog att det inte finns någon röd tråd, det är helt enkelt en slumpartad samling av sånt som vi gillar.
Soffa av Patricia Urquiola för B & B Italia och glasbord av Paolo Piva 1981. Eames gungstolen köpte Paulina och maken till sin första lägenhet, karmstolar från Rehns antik. Fotografi av Martin Wallin och målning av Maria Liffner.
Köksbordet fyndades på svärföräldrarnas vind, och indianmålningen, ovanför Pilasterhyllan, i Paulinas pappas garage. Hästfotografiet är taget av kompisen Anna Kleberg. Taklampa Molecular 5, Housedoctor. Väskorna i hemmakontorer är från egna märket Little Liffner.
Byrån är köpt på loppis och golvlampan Bobby hos Habitat. Väskan på golvet är Paulinas egen design, från Little Liffner. På byrån konst av Linn Fernström och Maria Liffner.
Annonsen laddas.
Väggarna är svartmålade i hemmakontoret matsalen. Röda plaststolar av Eero Aarnio 1975, bord av bänkskiva och bockar från Ikea. Golvlampa Bobby, Habitat och berbermattan inhandlad i Marrakech.
Sovrummet med sänglakan från Zara home och nattduksbord Componibili, Kartell. Bordslampa, Artemide. Målning av Hanne Carelius. Collagevägg hör till och har funnits i Paulinas alla hem. Förvaringsskåpet i hallen är från Ilva.
Utsikt över takåsarna i Vasastan. Mattan från Atlasbergen är köpt i Marocko. Lutad mot väggen en målning av Hanne Carelius.
L
äget! ”Jag älskar läget nära både City och Hagaparken – man cyklar överallt på tio minuter! ” Paulina Liffner von Sydow pratar om sin och makens trerummare i ett sekelskifteshus i Vasastan i Stockholm. Lägenheten på 90 kvm var ett renoveringsobjekt när de köpte den för tre år sedan. Bland annat fick de flytta en vägg för att kunna bygga om kokvrån till ett riktigt kök, och ta upp igensatta dörrar för att ljuset skulle spridas mer i lägenheten. Resten ytrenoverades.
Annonsen laddas.
– Köket är fortfarande litet, men perfekt för söndagsfrukostar och kaffepauser. Matbordet hittade vi på mina svärföräldrars vind.
Efter många flyttar var tanken att försöka inreda det här hemmet lite mer vilsamt minimalistiskt – och mindre rörigt eklektiskt – än tidigare lägenheter.
– Som ni ser gick det inte så bra! skrattar Paulina. Färger och mönster smyger sig in trots allt, särskilt som Paulina inte kan avstå från spontana reseinköp.
– I den vita salongen har vi en Patricia Urquiola-soffa som är i nästan samma beige nyans som de stoppade stolarna. Men sedan bryter den marockanska mattan av, precis som stolarna i det svarta rummet intill. Men jag tycker att allt funkar ihop ändå.
”Det svarta rummet”, vars stora bockbord används som arbetsplats eller middagsbord efter behov, kallas så för att väggarna är helsvarta – i kontrast till den vitlaserade fiskbensparketten. – Svart gör det till ett bra festrum, i det här rummet blir sällan en middag tråkig. De brandgula plaststolarna av Eero Aarnio såg jag på en bekants kontor och blev förälskad. Kort efteråt hittade jag dem av en slump på Bukowskis market och slog till.
Mattorna är fynd från Marrakech och från strandkrogen Le club 55 i Saint-Tropez (här finns också en bohemisk boutique) har Paulina köpt med sig kuddar. Konsten, målningar och fotografier, kommer från närmare håll. I vardagsrummet hänger till exempel en jättemålning av Maria Liffner, Paulinas mamma, och ett foto av kompisen Martin Wallin.
– Den enda röda tråden i inredningen är nog att det inte finns någon röd tråd, det är helt enkelt en slumpartad samling av sånt som vi gillar. Stilen kan nog bäst beskrivas som konsekvent inkonsekvent.
Paulina är väskdesigner och har sedan några år det egna märket Little Liffner.
– Jag tyckte att det saknades väskor på marknaden med enkel design, bra material och som inte kostar som en hel semester. Jag vill gärna ha både semester och en ny väska!