Eva och Björn Vingårds trädgård mitt inne i Simrishamn kräver minsann inga gröna fingrar, snarare elaka. Här växer det så det knakar, och i stället för att plantera nytt får man snarare hugga bort grenar och buskar, säsong efter säsong.
– Jag brukar säga att har man inga gröna fingrar så är en trädgård i Simrishamn att rekommendera, säger Eva.
– De första åren planterade vi massor, men nu är det rensa, rensa, rensa, som gäller. Vi har ett fikonträd som vi skär ner varje höst och tänker att nu kommer det väl aldrig att ta sig igen. Men, jo då, varje år kommer det tillbaka. Det är bara att acceptera. Nu har det vunnit och får vara kvar. Och det är som trädgårdsdesignern Peter Englander säger, helt klart zon noll här i stan!
LÄS OCKSÅ: Trädgården i slänten blev till drömterrass i nivåer med ljuvlig pool
Eva och Björn bor i Stockholm, men Eva, med rötter i Blekinge, har alltid varit svag för Österlen. Det gamla skånska skepparhuset blev deras 2003.
– Jag var på konferens i Simrishamn en majdag. Det var så där förföriskt vackert som det kan vara här nere, rapsen blommade, havet låg spegelblankt och jag passerade ett gathus, och kände att så här vill jag också bo. Trots att min man kommer från Bohuslän sa han genast ja. I skånska kustsamhällen som Simrishamn, Brantevik och Skillinge var sjöfarten viktig förr i världen. Det fanns gott om så kallade partrederier, där man kunde äga en tiondel i tio båtar i stället för att äga ett fartyg. Husen som byggdes kallades för skepparhus och de låg tätt i samhällena. Det är stenhus, ibland med korsvirke, och ju rikare man var desto fler trappsteg upp från gatan.
Jag brukar säga, att har man inga gröna fingrar är en trädgård i Simrishamn att rekommendera
Den tidigare ägaren hade bott i huset i över 30 år och anlagt en trädgård efter konstens alla regler, med handslaget marktegel, kompassros i kullersten mitt i gången, damm med ett lejonansikte som sprutar vatten, rosportal, buxbomsparterr och vacker gallergrind. Det doftar förföriskt av honungsros när man kliver in genom grinden. Överallt prunkar rosor, ’Leonardo da Vinci’, ’Westerland’ och ’Maigold’, men här syns också rara växter i krukor, judasträd och näckrosor som växer i dammen.
LÄS OCKSÅ: Så skapar du romantiskt lantlig stil med loppisfynd
Tomten bakom murarna är på 450 kvadratmeter och har inretts i olika rum. Här finns ett större hus där Björn och Eva bor, och ett gästhus som byggts ihop av ett gammalt bykhus och en liten lägenhet. Gästhuset är på cirka 60 kvadratmeter och rymmer kök, badrum, liten sal och sovrum. Och det är i salen man hajar till. Som en pendang till det vackra skåpet i engelskt rött har trägolvet målats rutigt i vitt och rött, men inte vilka rutor som helst.
Det doftar förföriskt av honungsros när man kliver in genom grinden. Överallt prunkar rosor, ’Leonardo da Vinci’, ’Westerland’ och ’Maigold’
– Vi blev inspirerade av en bild i en bok från Gysinge byggnadsvård, där ett golv i en slottssal målats på samma vis. Så vi bad målaren kopiera. Det roliga är att han gjorde rutorna i samma storlek som på bilderna istället för att krympa dem, som kanske hade passat bättre här i ett litet gästhus. Men vi gillar det! Det blir lite Alice i underlandetkänsla, med förvridet perspektiv, säger Eva. Gästhuset är inrett med en mix av dansk 50-talsdesign, arvegods och andra ting som följt med paret länge.
Till sin hjälp med en del av inredningen har de haft Sonja Ekvall och Simen Ruud, inredare respektive tapetserare som verkar på Österlen. Eva och Björn åker ner så ofta de kan, men är förstås mest här från april till september. Höst och vinter på Österlen kan vara en prövning rent vädermässigt. Eva är väldigt förtjust i sin trädgård, även om den som sagt måste tuktas hårdare än en argbigga.
– Jag tar gärna en tupplur i det fria under korkeken. Jag fyller den gamla järnsoffan från Ikea med kuddar och ligger där och känner mig som tjuren Ferdinand!
