V
alö prästgård ligger i kyrkbyn Valö någon mil från Östhammar i norra Roslagens gamla bruksbygder. Körtiden från Stockholm är cirka 1,5 timme, vilket brukar räknas som smärtgränsavstånd för ett fritidsställe. När man i dag bedåras av fridfullheten i den lilla byn ska man veta att Valö en gång var en central plats i kraft av sin sockenkyrka, prästgård, kantorsgård och klockargård. Och detta var långt innan Svenska kyrkan började sälja av sina fastigheter. För Valö prästgård var klockan slagen år 2002.
Många tror att interiören är
autentisk, men det är jag själv med hjälp av vänner som har gjort allt
Plötsligt låg den ute på Hemnet, gul och grann.
Christer Holmström, art director på varumärkesbyrån Grow i Stockholm, var bekant med trakten eftersom hans föräldrar hade sommarställe i krokarna. Prästgårdens byggår, 1786, var helt i hans smak. Och ytan på 300 kvm skrämde inte.
– Tyvärr fanns det inte så mycket kvar från 1780-talet, efter en totalrenovering på 1940-talet liknade prästgården mest en vanlig villa. Det satt papp över de ursprungliga grå brädtaken, det låg plastmattor och gulnad parkett på golven, de flesta snickerier var utbytta och vitmålade. Man fick ha mycket fantasi för att se något bortom det där.
Vad såg du?
– Starka färger och fullt med saker! Jag har alltid varit intresserad av stil-historia, och sprungit på auktioner och loppisar. Plus att jag gått en ettårig utbildning i möbelrestaurering och en kurs i imitations- och ådringsmålning. Många som kommer till prästgården i dag tror att interiören är autentisk, men det är jag själv med hjälp av vänner som har gjort allt.
Christer blev ägare nummer två av prästgården, som under seklerna i kyrkans ägo sett otaliga prästfamiljer flytta in och ut, och människor födas, döpas, giftas och dö.
– Jag har fått tillgång till längder över familjerna som bott här genom åren och folk i trakten har berättat mycket, så jag kan nästan se framför mig människorna som levt här. Det har inspirerat mig när jag inrett huset.
Totalt handlar det om tio rum. På bottenvåningen: hall, kök, bibliotek (tidigare pastorsexpedition), sal, matsal och ”papegojrummet” (uppkallad efter en antik kinesisk keramikpapegoja). På övre planet en jättehall och fyra sovrum.
Används alla rum?
– Ja, det enda rummet som inte har någon egentlig funktion är papegojrummet. Det lär ha varit prästfruns rum, förmodligen var det där hon tog emot församlingens kvinnor och hade sy-förening.
Lämnade sista prästen kvar några möbler?
– Här fanns några gamla bänkar som visade sig vara likbänkar, och i en av ladorna hittade jag en stor hög med originallister som rivits bort under 40-tals-renoveringen. Dessa tog jag vara på och satte tillbaka. Det mesta i huset är återvunnet eller hemgjort med små medel. Från att ha haft en säng, två stolar och ett köksbord, har jag fyllt på med auktions- och loppisfynd. Och då menar jag fynd, är priset för högt så avvaktar jag.
– Jag gillar saker som man kan se har en historia, som lagats för att de ansågs värdefulla. Mattorna får gärna vara lite felknutna och ojämna så det syns att det är handgjort. Ett tips om man vill ha ett bra resultat är att möblera i långsam takt. Jag hade inget val, i början gick alla pengar åt till byte av yttertak och borrning för bergvärme. Ärligt talat har all min energi och vartenda öre jag tjänat gått till prästgården de senaste sexton åren.
Får du plats med fler saker i huset?
– Tanken är att kunna fylla på lite grann, utan att det blir för rörigt. Gamla tavlor kan jag inte låta bli att fynda, men de bör samlas i grupp så att det finns tomma väggytor kvar. På loppis kan man hitta fantastiska ramar som går att använda till andra motiv. Har man bara en tryckt bild kan man ge den liv med några lager lack. Men helheten får inte kännas som scenografi och på låtsas.
Du har ett hektar trädgård också.
– Och sju uthus! Drängstuga, matkällare, utedass, stall, vedbod och två tiondelsbodar – det var där böndernas säd förvarades, den tiondel de avstod till kyrkan. Senaste tillskottet är ett växthus där jag driver upp trädplantor: lind, kastanj, fikon, tulpanträd, ginkgo med flera. När gamla fina träd blåser ner vill jag kunna fylla på med nytt, här ska inte bara vara fint under min livstid, utan för kommande generationer också.
– Gården är som ett eget litet Skansen. Utan mina vänners hjälp hade jag aldrig klarat det. En vän brukar åka hit på egen hand och fixa, och han har sitt eget rum. Senaste påsken var tio man här och jobbade i trädgården. Vitsen med ett så här stort ställe är ju att dela det med nära och kära. Det är perfekt för stora släktjular och midsommarfester. En gång sov 22 personer över, men då fick någon sova på den inredda kattvinden också.
Spökar det på loftet?
– Vi har faktiskt ett spöke, ibland hörs det oförklarliga ljud både inne och ute, men hon är ganska lugn så det känns inte obehagligt. Gäster brukar påpeka att energin i huset är ovanligt positiv, och barn blir lyckliga över att det finns så mycket uppstoppade djur och annat att titta på. Även om man är här ensam så känner man sig aldrig ensam.
– Ibland när jag åker ut över helgen känns det som jag jobbar oavbrutet, knappt är huset uppvärmt innan det är dags att åka tillbaka till lägenheten i stan igen. Men får jag bara en timme att njuta så är den timmen mödan värd. Jag har varit nära att sälja några gånger, funderat över vad jag skulle kunna göra för pengarna i stället … Men jag landar alltid i att behålla gården. Det något speciellt med att ha en plats där man känner varje sten.
Stylist: ANNIKA WARBERG
Text: GISELA FRIDÉN
Foto: ANNE NYBLAEUS
Ur Sköna hem nr 3, 2019
Läs mer:
Designstjärnan Malene Birger visar sin makalösa villa vid Comosjön – kika in!
Djursholmsvillan är som klippt ur en scen i The great Gatsby, titta in!
Kliv in i otroligt vackra residenset på Mälarön där tiden stått stilla i 160 år
Lär dig hur du lyckas med ditt färgval hos Sköna hem Academy